Hurtiga-Hanna, kul va? Jag skrattar lite åt det själv, hurtig. Vilket jävla ord, säg det högt flera gånger för dig själv.

Nej men hurtig är jag nog inte men det var finfint väder den här måndagen också så jag och Elin tog oss en liten promenix som snarare blev en powerwalk. Shit, haha! Fan vad jobbig den första kilometern är alltså. Sen flyter det på rätt bra alltså. 
Nu ska man väl ta tag i livet eftersom det är prov imorgon för min del tänkte även brodera lite när Elin tar datorn senare. Och ja, det står brodera. Inte är det eran farmor som skriver utan nej det är faktiskt jag!


berget bakom mig är inte borta, inte heller mina sömniga ögon...