spökar



ahmen helvete alltså, vad tänker jag med? Hur tänkte jag när jag bestämde mig för ett 15km pass? Inte alls antagligen, samma som förra helgen. Det värsta av allt är att jag måste springa längre för varje gång, och nu tänker alla "men varför gör du det då om det är så tråkigt?"

Det är inte grejen att det är tråkigt, utan det är känslan efteråt och att man har klarat det. Den känslan är obeskrivlig. på riktigt är den det. Sen försöker jag ta mig igenom passet mentalt, måååånga gånger och tänka i etapper. Sen så att jag gjorde ett 11km pass förra veckan, gör det lättare. För då vet jag att jag klarar den sträckan och har bara 4 km kvar.... bara tiden som spökar i hjärnan!!!



lite cola och glass är man välförtjänt av efteråt också! Hinner inte äta ikapp efter ett långpass, måste äta dubbelt så mycket som jag brukar ungefär.... stört och galet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0