Kommer på mig själv med att bli så fruktansvärt bekväm ibland med träningen. Typ som nu när jag har TÄNKT att springa långtur på måndag (15 eller 20km) men samtidigt slår tanken mig att jag skulle ju kunna köra dubbelpass på gymmet istället. Jag vet att jag bara tänker på andra alternativ för att långturerna är så jävla jobbiga för kroppen. Man blir helt utmattad, känner att det sticker i fingrar och tår för att kroppen prioriterar att pumpa blod till benen, hjärtat och lungor först och främst. Men känslan när man är klar, den är ta mig fan helt jävla underbar och det är en stor del till varför jag håller på! (för tänk när man har sprungit 15km, då är det ju "bara" 5km till 20km och det har jag ju fixat innan!!!) Men man ska kliva ur bekvämlighetszonen och utmana sig. Då blir man bättre! Sådär, nu har jag förklarat mig lite. Bara morgondagens tur som är oklar, lutar åt morgonlöp men det beror på vädret. Ska dra med mig nån till karamellkungens utbud imorgon också. Tack för idag!