Två månader sedan som jag sprang över mållinjen på Göteborgsvarvet. Om två månader gör jag det igen, men i Stockholm. Då går starten för Stockholm halvmarathon och jag anmälde mig under kvällen. Jag vet hur jobbigt det är och hur helt jävla utpumpad man är när man springer i mål (som jag skrev för nån dag sedan?). Man vill aldrig mer springa, men det är skönt på nån jävla vänster?!? Och i mål kommer man alltid. Känslan efteråt är oslagbar!!!!