Det är helt galet om man tänker på vad jag gör vid just den här tiden om en vecka!!!!

Antagligen (förhoppningsvis) så har jag sprungit över mållinjen på halvmaran, fått min medalj, lämnat chipet, fått mig en banan, kexchoklad och sånt som just då, är gott! Sen har jag tagit en dusch, ätit mat med mamma och kanske ligger jag i sängen och är stolt över mig själv. För är det något som jag har lärt mig så är det att vara stolt över mig själv. Okej, jag klarade inte 2h förra gången, det blev 26 sekunder mer och det låter lite men ni ska veta att det är frustrerande! DÅ gick jag över mållinjen och var besviken. Nu tror jag minsann att jag inte kommer vara besviken, inte lika mycket även om jag känner sjuk press!!

Så, om en vecka har jag alltså pressat mig så hårt att jag är skakis efter mållinjen, jag har upplevt något nytt, jag har fått ytterligare en medalj och jag känner mig förhoppningsvis stolt över mig själv och min insats. Fjärilar i magen när jag tänker på känslan, samtidigt ett hat. För när man springer över mållinjen så har man två känslor. 1: fan, jag ska ALDRIG mer springa, jag har ont överallt!!! 2: fan va skönt, smärtan är skön, vill ha mer!!!
Jaaa ni gott folk. Endel saker går inte att beskriva i ord, man måste uppleva. Vad nästa mål är? NY marathon är tanken. Fruktansvärt jobbigt. På lördag kommer jag vilja slänga skorna i Mälaren och tanken på marathon kommer inte finnas på kartan!!